03 juli, 2012

Vålnader på Borgeby slott


Att vara i Texas är kul, att flyga till Texas – not so much. Särskilt inte när man som jag råkar ut för först ett inställt flyg, sedan ett annat flyg som blir flera timmar försenat eftersom det krockat med en fågel strax efter start (jo, sånt händer tydligen), vilket gör att man missar sin anslutning och blir tvungen att sova över ensam på ett trist hotell mitt ute i ingenstans ... Inte kul. När allt det där och lite annat smått och gott hände mig på hitresan, var jag väldigt tacksam över att ha laddat paddan med bra läsning, bland annat i form av Frida Skybäcks Den vita frun. Den lyckades med konststycket att förflytta mig från den trista väntan på flyget till Borgeby slott, sent 1700-tal. Inte illa jobbat!


I Den vita frun följer vi föräldralösa Maria som kommer till Borgeby slott som sällskapsdam åt unga Juliana Bielke. Julianas mamma har tillsammans med slottsfrun ordnat ett besök så att deras respektive barn kan möta varandra, eftersom samtliga är i giftasmogen ålder. Väl på slottet råkar dock Maria ut för en serie oförklarliga, obehagliga och underliga händelser, och när hon försöker fråga familjen om vad det kan vara, tiger alla, samtidigt som en av sönerna gör förvirrande närmanden mot Maria. Ju längre tiden går, desto tydligare blir det att allt inte står rätt till på slottet. Borgeby rymmer hemligheter, familjen har baktankar och på något sätt tycks Maria själv vara centrum för alltsammans.

Den vita frun är hälften-hälften spökhistoria och kärleksroman. Det är kanske inte så svårt att gissa hur det går i någondera delen av berättelsen, men det gör faktiskt inte så mycket. För mig ligger den stora behållningen i skildringen av karaktärer och miljöer, som båda känns väldigt levande. När det kommer till miljöerna och de tidstypiska delarna av berättelsen märks det här, precis som i förra boken, Charlotte Hassel, att Frida Skybäck har lagt ner mycket arbete på research. Hon lyckas alldeles utmärkt med att skapa en trovärdig scen för berättelsen att utspelas på. Det känns verkligen 1700-tal, och jag gillar det skarpt. Jag blir även jättenyfiken på att åka till Borgeby slott – det ligger nära hemma i Skåne – trots att jag under en period för några år sen dagligen passerade det på väg till jobbet, har jag faktiskt aldrig varit där. Det får helt klart bli ändring på det när USA-vistelsen är slut!

Tack till Frank förlag för rec ex!
Passa också på att kika in på Frida Skybäcks blogg!

1 kommentar:

Louise sa...

Den vita frun låter verkligen som en bok för mig, historiskt och lite spöken, den perfekta mixen ;)